Sydsvenskan avslöjar: Al Capone står fortfarande för spritförsäljningen i Chicago
Det riktigt frustrerande i drogdebatten är att förbudskramare kan komma undan med precis hur dumma och naiva påståenden som helst. Hur Ola Carlsons ledare i gårdagens Sydsvenskan kunnat passerar någon som helst faktagranskning eller kvalitetskontroll begriper jag inte.
Carlson skriver exempelvis raljant om att många länder och organisationer i världen utanför Sverige, från människorättsorganisationer och latinamerikanska expresidenter till EU-kommissionen som faktiskt utrett frågan har "en föreställning om att det så kallade kriget mot droger, lett av FN och USA, är ett fiasko."
En "föreställning"!? Ett krig som befolkar fängelserna, korrumperar hela statsapparater och leder till mord och våldsutbrott, samtidigt som bruket är som allra högst i landet som krigar mest (I USA har 16 procent av befolkningen provat kokain mot under fyra procent i Nederländerna och andra europeiska länder) och där en kraftsamling från FN under tio år inte rubbat bruket en millimeter, om inte det utgör ett fiasko för kriget mot narkotikan är jag väldigt nyfiken på vad som skulle krävas för att herr Carlson skulle finna detta uttryck motiverat.
Och det blir bara dummare och dummare.
"Drogliberalism bygger på ett önskescenario. Som om maffian skulle dra sig tillbaka om den utsattes för konkurrens."
Eeeeeh. I Sydsvenskans föreställningsvärld är det fortfarande Al Capone som står för spritleveranserna i Chicago förstår jag. Tror Carlson verkligen att folk skulle fortsätta att handla av snubben på plattan med enorma påslag för att ha fraktat in påsar i ändtarmen om de istället kunde handla röka av sin lokala ekologiska odlare och roliga piller av läkemedelsbolagen? Varför då? Av sentimentlitetsskäl? Väx upp. Det fanns ingen som handlade sprit av maffian efter att förbudstiden avskaffades, den var för dyr och för dålig. Sak samma med droger. Legala marknader gör illegala marknader onödiga (om de inte är för hårt beskattade eller reglerade, dvs förbud i lättvariant).
Carlson gör sig också till talesman för myten om marijuana som ”inkörsport” till tyngre droger genom att peka på det självklara i att utbudet ofta finns på samma illegala marknad (hint, det är för att de är illegala). Men det är ju bara att titta på vilken undersökning som helst (CAN ”Omkring två tredjedelar [av dem som prövat narkotika] har enbart använt cannabis (hasch/marijuana) medan 5-10% enbart använt annan narkotika.”) över narkotikaanvändande världen över. En lätt drog som marijuana ligger skyhögt över hur många som prövar tyngre droger. Majoriteten som prövar lättare droger fortsätter inte.
Carlson avslutar med ett försök till ideologiskt försvar för livsstilsreglerande förbud:
”En sann liberal tror i själ och hjärta på individens frihet. En sådan ter sig omöjlig under inflytande av droger.”
Som politiskt påstående blir detta nonsens. En frihetsinskränkning följer av andras våld eller hot om våld, och det sker ju inte när någon frivilligt tar droger. I en mer metaforisk mening finns en populär myt om att droger tar ifrån människor deras självbestämmande och möjlighet att välja. ”Att använda droger är fel eftersom det är omoraliskt och det är omoraliskt därför att det förslavar sinnet och förstör själen” kan det exempelvis låta i dagens debatt om narkotika.
Jacob Sullum, senior editor på Reason Magazine, riktar i boken Saying yes. In defense of drug use (2003) två välunderbyggda invändningar mot detta resonemang. För det första är det bara en minoritet som upplever beroendesymptom av något slag i sitt användande av droger. Till och med för heroin visar studier att bara omkring var tionde användare bli beroende, den stora majoriteten är ”vare sig fysiskt eller socialt dysfunktionella, de använder inte droger dagligen och de verkar inte behöva någon behandling.” 23 procent av heroinanvändare uppger sig någonsin ha upplevt något slags beroende av heroin, att jämföra med exempelvis 15 procent för alkohol och 32 procent för tobak.
Att uppleva ett sug är fortfarande väsenskilt från att sakna vilja. Många som missbrukar även crack eller kokain gör det i omgångar där de tappar kontrollen, med dagar och veckor däremellan då de trots suget inte använder drogen. 93 procent av dem som prövat crack använder det inte ens en gång i månaden.
För det andra innebär inte ens ett beroende att man är i avsaknad av vilja eller att drogen har en i sitt våld. För dem som verkligen är beroende av droger som exempelvis heroin är det ändå en betydande majoritet som helt enkelt växer ifrån bruket i trettioårsåldern. Sociologen Charles Winnick bedömde på 1960-talet att det kan handla om två tredjedelar för vilka ett beroende är något de avslutar helt själva. Bland veteraner som i Vietnam var beroende av heroin var det bara 12 procent som fortsatte missbruket hemma i USA. Det finns också gott om heroinanvändare som under en period slutar, trots fysiska symptom, eftersom samma rus kräver större och större dos. Detta för att sedan återuppta vanan med lägre dos till lägre kostnad.
Att det finns någon kemisk egenskap eller liknande hos en drog som framkallar beroende kan alltså avfärdas, likaså att självbestämmandet försvinner. Detta inte sagt för att negligera det helvete ett missbruk så ofta innebär, eller för att påstå att droger är ofarliga, det är de absolut inte, utan för att peka på att denna baksida gäller en liten minoritet och att även för den som är beroende av starka substanser som heroin är det vanliga både att utöva något slags kontroll över bruket och att sedermera välja att sluta.
Jacob Sullum pekar också på att tankegången om individens förlorade frihet har sina historiska rötter i diverse religiösa traditioners avståndstagande från alla slags vanebildande substanser och nöjen, från alkohol och kaffe till spel. Det var också kring alkohol som uppfattningen spreds om att denna drog i sig skulle vara beroendeframkallande, långt innan andra droger, än mindre spelande, sex och ätande, kom att ses på detta sätt.
Det sätter saker i sitt perspektiv. Ola Carlsons och Sydsvenskans ideologiska rötter är väckelsepastorernas moralistiska och förbudsivrande kamp mot dansbaneeländen, alkohol, droger och spel, inte den liberala traditionen av individuell suveränitet och fria marknader.
Kommentarer
Alkohol? I så fall kanske han skrev ovanstående under "inflytande" av den drogen och i så fall är han inte en fri individ och skall alltså inte tillåtas fatta beslut om han ska dricka alkohol. Det är också märkligt att han tillåts skriva ledare.
Jag antar att "under inflytande" skall tolkas som att personen inte med nödvändighet är berusad vid tillfället då han är under drogens inflytande. Man är väl under inflytande om man tex samlar på en drog i olika former. Om man läser artiklar om drogframställning. Om man bygger om källaren för att kunna lagra speciellt fina exemplar av drogen på ett riktigt sätt. Om man sitter och skriver ledare om drömmer om fredagen då drogen skall intas. Om man ägnar semestern till att resa till platser där drogen framställs.
Ola Carlson kanske är mot alla droger och helt drogfri. Och då behöver han inte ta åt sig av den här kritiken. Men det gäller garanterat inte alla av hans arbetskamrater. Många av hans medarbetare är alltså inte fri individer i liberal mening.
Eller betyder "under inflytande" att man faktiskt är berusad. Jag kan lätt erinra mig tillfällen då jag varit under inflytande så till den milda grad att jag nog inte varit en riktigt fri individ och det tillstånden kanske varade en bit in på nästa dag. Men när jag bestämde mig för att inta drogen så var jag i helt säkert - i liberal mening- en fri individ.
Om någon undrar vad det är för drog jag brukar så är det min privat sak. Kan bara saga att den intas oralt ger ibland ett lyckorus, man överskattar sin förmåga, vid snedtändning kan man lätt bli osams. Man tappar kontroll över sina rörelser. Dagen efter mår man mycket dåligt och det ända som kan få en att må bättre är mer av samma drog. Den borde förbjudas med omedlebar verkan
Tack för det.
1. Jag känner en flicka som inte alls skule klara sig i ett nyliberalt samhälle. Hon har biland en intelligens som en femåring, ibland som en vuxen. Hon är väldigt konsig, tål inte beröring, andra människor etc. Hon är 32 år gammal, skör som en glasvas, nästan helt oförmögen att interagera med andra. Men inte oförmögen att känna lycka eller glädje -- tvärtom. Hon skulle aldrig kunna ha ett arbete. I vårt samhälle så har hon fått en liten lägenhet i en förort, staten betalar hennes hyra och hon får litet pengar till mat. Där kan hon sitta och måla tavlor, spela dataspel, hon kan gå promenader i omgivningarna. Hon har naturligtvis en grav psykiatrisk diagnos. Vad tycker du om det? Borde hon bo hos sina föräldrar, och alltså aldrig kunna vara ifred (något som är väldigt viktigt för henne), eller borde hon tvingas jobba som städare, eller kanske hora, vilket hon varit i t. ex. Colombia. 2. Fattigdom drabbar inte bara vuxna människor -- enligt en ny undersökning så är fattigdom påtaglig redan i fosterstadiet. Baen till fattiga föds med sämre biologiska förutsättningar än barn till rika. Men du tror fortfarande att vi alla är födda med jämförbara förmågor?Ursäkta om jag låter raljerande, jag vill bara helt ärligt veta vad du tycker. Mvh, C.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4683063.ab
Med det inte sagt att debatten och lagstiftningen genomsyras av moralism och okunnighet och att denne Ola Carlsson inte tycks ha mycket hum om sakers ttillstånd.
Sök i denna blogg
Inlägg i urval
Av mig
Artiklar
- Så förändrade Thatcher Storbritannien (Voltaire okt/nov 2008)
- Att dricka i DDR-Sverige (Voltaire aug/sept 08)
- Där inga hus fick växa till himlen (Voltaire juni/juli 08)
- Polis, polis, potatismos - om maten och moralen (Voltaire april/maj 2008)
- Upp till glasskamp mot hälsofanatism! (Expressen 080412)
- ”Myrdals, Ayn Rand och en renässans för upplysningen?” i Nyliberalen 1- 2008
- ”Politikerna är besatta av att styra och kontrollera” Aftonbladet 080322
- ”Stoppa skattehaveriet!” Expressen 080223
- Nyliberal revolution (Voltaire nov/dec 2007)
- Liken lever - om Myrdals och förmynderiet (Neo nr 5 2007)
- Dansen och makten (Voltaire sept/okt 2007)
- I Upprorsland (Voltaire jul/aug 2007)
- En allt populärare filosof (Voltaire feb/mars 2007)
- Socialliberalen är ingen frihetsvän (Liberal Debatt okt 2007)
- Dags att slopa stödet till kultur och medier (Expressen 061009)
- De tjänar fett på viktpaniken (Expressen 060531)
- Justitiekanslern vill att staten ska utöva åsiktsförtryck (UNT 061008)
- Liberalismens moral angrips från höger (SvD US 060815)
- EU vacklar om fanatism (SvD Brännpunkt 060316)
- Det är principerna, dumbom (Svensk tidskrift, nr 1 2006)
Bloggar
- Neobloggen
- Johan Norberg
- HAX
- Sakine Madon
- Boris Benulic
- Per Gudmundson
- Isobel Hadley-Kamptz
- Fredrik Krohnman
- Dick Erixon
- Louise P
- Johan Ingerö
- Merit Wager
- Blogge Bloggelito
- Dyslesbisk
- Henrik Sundholm
- Sanna Rayman
- Attila
- Aqurette
- Hans Egnell
- Alltid varför
- Monopolet (kritisk till Systembolaget)
- Chris Sciabarra
- Hit & Run (Reason blog)
- Virginia Postrel
- Karl Malmqvist
- Hanna Wagenius
- Om Ukraina
- Jakob Lundberg
- Lydiah Wåhlsten
- Lovely Godiva
- Herr Klokboks Kollektion
- Junk food science Sandy Szwarc
- Dick Kling
- Magnus Betnér
- Helena Sandklef
- En man med ett skägg
- Karl Sigfrid
- Oscar Swartz
- Enligt min humla
- Paul Lindquist
- Strötankar och sentenser
- Ingemar Sundström - Bottnakarlen
- Carl Svanberg
- Stefan Karlsson
- Oscar Sundevall
- Tinnitussan
- Roland PM
- Ali Esbati
- Copyriot
- Maria Ferm
- Utsikt från ett tak
- Magnus Linton
- Petter Partikulärt
- Fredrik Törn
- Erik Svansbo
- Peter Santesson-Wilson
Om böcker
- Miki Agerberg Ormen i paradiset
- Lena Andersson Duck City
- Marie Carlsson Fettpaniken
- Edfeldt/Michanek En motbok om mellanöl
- Griffith Edwards (red) ”Alkoholpolitik – för bättre folkhälsa” I
- Griffith Edwards (red) ”Alkoholpolitik – för bättre folkhälsa” II
- Jonas Frycklund Till yppighetens nytta
- Lena Lennerhed Historier om ett brott
- Björn Lomborg Cool it
- Oscar Pripp/Magnus Öhlander Fallet Nogger Black
- Ayn Rand Urkällan (ljudfil)
- Ayn Rand Och världen skälvde
- Barry Schwartz The paradox of choice
- Matts Stenström Dansen
- Jacob Sullum For your own good
Mina favoritlänkar
- Magasinet Neo
- Kulturmagasinet Voltaire
- Timbro
- Reason Magazine
- Spiked
- EconTalk
- Puls
- Gnagarforum
- Manchester City
- Ayn Rand Och världen skälvde
- Ayn Rand Urkällan
- Marknadskraften
- Liberalismen
- Heureka
- Nattväktaren (Per-Olof Samuelsson)
- Captus Tidning
- Center for Consumer Freedom
- Medborgare för folkomröstning
- Freedom 2 Choose
- Competitive Enterprise Institute
- American Council on Science and Health
Kul
- Peter Bagges tecknade reportage för Reason
- Känner du någon som liknar en karaktär i "Och världen skälvde"? Via den här sidan kan du tipsa.
- Sexuella undertoner i serier
- Katastrofala vinylomslag
- Borr Magazine "Visa röven med stil"
- Berusad naken politiker simmade från polisen
- Priset för en prutt 850 000 kronor
- Präst anklagad för "ollning"
- Tio fånigaste Black Metal-bilderna någonsin
- Kielotiskt knullkontrakt (Blogge)
- Facebook for Führers
- Dr Ekta Pattar
- Sex med cykel
- Sex med cyklar
- Hockeyfrillor
- Sjuka tidningsartiklar
- Formel 1-chef i nazisexorgie
- Rakotozafy håller låda
- Gyrot
- Roliga skyltar
- Stupido om Johnny Bode