Metrobloggen

Min röst i EU-valet kommer att gå till Christofer Fjellner. Fjellner har i fem år verkat i Bryssel i några av de frågor som jag tycker är viktiga, han har i utskottet för internationell handel verkat mot tullar och handelshinder och i utskottet för miljö och folkhälsa varit en uppfriskande röst mot förmynderi och petigheter. Till detta har kommit ett växande engagemang för nätets frihet där Fjellner med konferenser, initiativ och utspel har gjort skillnad både i parlamentet och den största partigruppen.

Christofer Fjellner är en utomordentlig politiker i det att han lägger huvuddelen av sin energi på att hindra idiotiska förslag och avskaffa dålig politik. Politiska församlingar är annars överfyllda av personer som ”brinner för” någon fråga där de vill utöka politikens makt, de kan vara rimliga och kritiska över lag till jordbrukspolitik och protektionism och överstatlighet, men det är inte där de lägger sin energi. Fjellner väjer inte heller för det vardagsnära och symboliska. Han inser att arbetet för frihandel är ett slit som i praktiken inte avgörs av principiella deklarationer (på en tillräckligt generell nivå är ju alla för öppenhet och handel) utan av ”detaljer” som avskaffat snusförbud, sänkta skotullar eller påpekandet att det inte är EU:s sak att förse onyttig mat med varnande rödljus.

Jag kan heller inte undgå att imponeras av Cristofer Fjellner som person. Han kom in som lite av ett ungt MUF-alibi, men har med en tydlig kompass och hårt, envetet arbete vunnit respekt i sin partigrupp och inflytande i praktisk politik. Samtidigt är han förvånansvärt okorrumperad av politikens nödvändiga avvägningar.

Moderaterna minst dåliga
För mig som EU-kritiker är det inte självklart att rösta över huvud taget i parlamentsvalet. Min utgångspunkt är egentligen att låta bli, för att inte legitimera ett parlament som helst borde läggas ner. Samtidigt uppmuntrar jag hellre goda krafter än lägger mig i protest. Förra valet blev det efter viss beslutsvånda i sista stund en röst på junilistan och Nils Lundgren. Men Lundgren kandiderar inte nu, och det går inte att blunda för att ett parti lett av Sören Wibe är ett dåligt alternativ för en liberal, särskilt som Wibe profilerar sig i just den nationalprotektionism jag alltid tyckt var junilistans svaghet.

Moderaterna är inte heller något naturligt val. Det blir faktiskt första gången sedan 1991 som jag röstar moderat i det huvudsakliga valet (de fick dock min röst i senaste kommunal- och landstingsvalet), och jag måste säga att den nationalromantiska kampanjen framkallar kväljningar. Men om moderaterna nu sätter en bra liberal kandidat på valbar plats så använder jag hellre min insats för att stödja honom. Moderaternas brister i EU-politiken ligger dessutom huvudsakligen nationellt. Det var regeringen som kuppade igenom Lissabonfördraget, och det är regeringen som väljer att hellre prata väder än frihandel som ordförandeland och som väljer anpassning till Bryssel och egna projekt snarare än att mota dåligheter, och det är regeringen och riskdagen som piskar igenom förslag efter förslag som kränker öppenheten och friheten på nätet.

Tittar man i motsats på hållningen i EU-frågor (genomgång i SvD här) så är moderaterna det enda partiet med en rimlig politik för öppenhet, frihandel och en kritisk distans till Bryssel. De är det enda partiet som går emot skatter på EU-nivå, vill ha bevarade införselkvoter för alkohol och de går längst i avskaffandet av jordbrukspolitiken. (Ingerö är också inne på detta.)

Borgerliga småpartier vill reglera mer

Alla de andra borgerliga partierna går till val på nya överstatliga projekt och att påbjuda förbud och nya och höjda skatter i Europa. Värst är kristdemokraterna som går till val på enbart förbudsfrågor. De ska tvinga sexköpslag och höjda alkoholskatter på resten av Europa, och strypa införselkvoterna för törstiga svenskar. Folkpartiet är inte mycket bättre med sina krav på ett beväpnat Bryssel genom (minst) ett europeiskt FBI (kanske en invasionsstyrka redo att invadera Kina, med tanke på hönshjärneutspelet om ett ”gässens och lammens FBI”). Bluffen om den avskaffade jordbrukspolitiken, där en stödform till stor del ska vägas upp av ökade andra stöd och pengarna dessutom tryckas in i nya Brysselprojekt imponerar inte heller. Även centern överraskar negativt. Inte bara genom en kampanj som låter påskina att det bara är viljan som saknas innan överstaten i Bryssel kan lösa alla stora världsproblem åt oss, i praktiska ställningstaganden är de sämst på jordbrukspolitiken, där de inte vill lyfta ett finger innan alla andra länder gör samma förändringar (talet om ”marknadsanpassningar” är Bryssellingo för att flytta subventioner från produktionsstöd till gårdsstöd och miljöstöd).

Piratpartiet bra, men inte tillräckligt

Piratpartiet är ett klart alternativ. De driver frågor om integritet och frihet på nätet och är dessutom emot Lissabonfördraget (som parlamentet förvisso redan röstat om). Lars Gustavssons plädering är bra, HAX likaså. Jag lutar dessutom alltmer åt att upphovsrättslagstiftningen inte bara är åt fanders som den ser ut idag – med rättsosäkert upprätthållande, kapande av särintressen som ständigt utvidgar sina monopol i tid och rum – utan i grunden feltänkt. Boldrins Against intellectual monopoly (freudian slip där, tack Fabian) som bl a diskuteras här är en tankeställare. Likaså den här varningen för att patenträtten kväver innovation på jordbruksområdet.

Detta räcker för att jag ska hoppas att det går bra för piratpartiet – jag har tom erbjudit mig att dela ut valsedlar för dem (utan att få något svar, lite dålig IT-hatering där). Men min röst får de inte av två skäl. Det första är det uppenbara att partiet saknar politik på väldigt många områden och därför inte kommer att utgöra en kraft mot korruption, kostsamma bidragssystem, regleringsiver eller för frihandel, avskaffad jordbrukspolitik och öppenhet mot omvärlden. Det andra är att jag inte sympatiserar med den socialistiska modell med skattefinansierad forskning som ersättning för upphovsrättens privata, lagskyddade som piratpartiet har på läkemedelsområdet.

En plattform för EU- och regeringskritik

Många har velat få detta val till ett förtroendeval för regeringen, mot vilken jag är mycket kritisk. Men EU-valet är inget regeringsval. Däremot kan man ge en plattform till bra personer att åstadkomma bra saker, både i opinionsbildningen och på EU-nivå. Det är en plattform som kan utnyttjas friare än ett riksdagsmandat och där det därför spelar större roll vilka som hamnar på de olika posterna. Även detta talar för den beprövade Fjellner framför piratpartiets Christian Engström. Även den senare har en god kompass och kommer säkert inte göra bort sig, men i den debatt han deltog i hos Neo tyckte jag mig också märka en viss nonchalans inför det detaljerade hantverk i ”små” frågor som är vägen till faktisk påverkan. EU-parlamentet är även en plattform för mer liberala personer gentemot den nymoderata partiledning som heller inte kommer att sitta för evigt, vilket vi redan sett prov på.

Gunnar Hökmark då? Ja, han har ju definitivt den roligaste valfilmen och i många frågor ett minst lika gott track-record som Fjellner. Men Fjellner har för det första varit bättre på integritets- och nätfrihetsfrågor, och för det andra har Gunnar i valrörelsen talat sig varm för ”den svenska modellen” med karteller på arbetsmarknaden och annat mög. Därtill säkert piskad av sin partiledning, men ingen gillar en hycklare.

Därför går min egen röst till Christofer Fjellner, och mina tre förhoppningar inför EU-valet blir att:

1. Moderaterna blir större än socialdemokraterna och Fjellner och Hökmark får flest kryss. Detta skulle ge en bra representation i EU och sända två viktiga inrikespolitiska signaler om en bruten socialdemokratisk maktdominans och en liberalare regering.
2. Att piratpartiet kommer in med flera mandat. En markering om att ingen regering ostraffat kan spotta på integritets- och nätfrihetsfrågor.
3. Att alla de andra borgerliga partierna blir utan mandat. En så sorglig samling blåbär för skattehöjningar, restriktioner och ökad överstatlighet förtjänar inte någon tänkande människas röst. Vill du rösta borgerligt, rösta moderat. Annars pirat.